[20km] Abisko – Alesjaure
Efter en förvånansvärt kall natt vaknar vi tidigt (för att vara vi) och är färdigätna och startklara vid 10:30. Den riktigt dryga stigningen på några hundra höjdmeter som man börjar dagen med får avnjutas i 20 grader och sporadiskt solsken. Vi passerar punkten där Mats bröt sin resa förra året och skänker en tanke till en fallen kamrat medan vi tar en paus.
Halvvägs till Alesjaure passerar man den här riktigt maffiga dalen.
Humöret är som vanligt på topp trots några hundra höjdmeter i benen och blöta pannben. Vi passerar och möter många under dagens gång och kan bara konstatera att detta blivit
mer av en turistattraktion än något annat då det känns som att alla man hör pratar andra språk än Svenska. Väldigt mycket Tyskar och Holländare som verkar lockade av Svenska Fjällen.
Diskussioner om flickor regerar under resans gång i och med att jag numer lever singellivet och Anders nyligen avslutat sitt.
Inte konstigt att han är upptagen, se på’n!
Vi kommer fram till det lilla vindskydd där båten som tar en över sjön kommer och hämtar upp passagerare vid 14:30 ungefär och får därmed vänta en timme innan första båttur börjar. På den tiden hinner vi bli bekanta med ett svenskt gubbgäng som är ute och turar. Det är mycket fjällräven, det är mycket läderhattar och det är mycket packning som sig bör om man ingår i
”gamla skolans” vandringskretsar.
Alesjaure i riktning mot Abiskojaure. Sjön man båtar över i bakgrunden.
Det är så pass mycket folk som vill ta båten över att samen får åka två gånger och vi tar det lugnt och hoppar på den andra turen över. Samen som kör båten är samma som förra året men
han verkar inte lika munter som i fiol, kanske antar han att alla på båten är Tyskar och Holländare och besparar stämbanden. Turen över är ca. 6km och kostar 350kr och vi räknar lite sparsamt på det över middagen och kommer fram till att samen tjänar runt 600,000 – 700,000 per sommarsäsong på att köra båt några gånger per dag under 3 månader. Om det är värt mödan att bo och leva i Alesjaure är ju dock diskutabelt.
Deltat man går parallellt med en bit mot Tjäktja.
Vi spänner upp tältet på en höjd lite bortanför stugområdet för att slippa betala avgiften för att använda kök, bastu och torkrum som STF annars tillhandahåller. Vi betalar några kalorier för en riktigt grym utsikt istället och lagar mat i absiden.
Ben, fötter och den generella hälsan känns bra såhär 6-7% in på resan vilket är lovande då vi varit riktigt trötta efter den här dagen tidigare år och vi är därmed självsäkra att det kommer gå hela vägen.
