[24km] Aktse – Pårte
Jag går och tittar till Anders direkt på morgonen och det blir snabbt uppenbart att jag kommer få gå vidare på egen hand då han ser och låter sämre i dag, även om han själv säger att han mår bättre. Jag ansluter till Anne och på båten över till andra sidan sjön där leden fortsätter så börjar vi också prata med Nicklas, en supertrevlig 30 årig mekaniker från Eskilstuna som också är en rutinerad ultralätt-vandrare som bl.a. vandrat Jakobsleden (Camino de Santiago, 800 km) tre gånger, även han är påväg mot Hemavan. Blir lagom avundsjuk när jag får känna på hans 38L ryggsäck som väger 8kg..
Ungefär 15cm sikt i sjöns glaciärvatten
När vi gått i land tar det inte lång stund innan vi splittrats och går ensamma, vilket också är mitt första smakprov på att gå utan kompanjon. Det går riktigt bra och jag går med musik i öronen genom den täta urskogen fram till foten av kullen som ska bestigas. När jag kommit upp för ungefär 3/4 så börjar energin ta slut efter ca. 2 timmars oavbruten gång från båten och när jag snubblar runt i branterna tar det inte lång stund innan Nicklas och Anne kommer ikapp mig. Vi tar en rast tillsammans på toppen och tittar bakåt över landskapet som passerats men från fågelperspektiv och vi alla är som förtrollade av utsikten då det känns som man transporterats till en scen från Lord of the Rings med branta berg och barrskogstäckta dalar som verkar sträcka sig för evigt ut mot horisonten.
Efter detta håller vi ihop lite bättre och går tillsammans. På andra sidan bergets platå börjar man gå på skrå ner för berget och här möter man dagens andra fantastiska vy där landskapet nästan är speglat från förmiddagen och man går nu med utsikten direkt till vänster om sig i ett par timmar istället för att behöva suga i sig allt under en paus. Vi tar en lunchpaus när vi hittar en liten kulle med en bänk och en kvarlämnad solstol som jag omedelbart intar medan vi äter en lite lätt påvägen-lunch i solen.
Stigen blir brantare och brantare ner genom snårskog för att sedan övergå till ’låglandsvandring’ genom tjock och gammal barrskog som verkar sträcka sig för evigt, trots att det bara är 5km till stugan enligt kartan. Till slut så belönas man med synen av ett plåttak bland tallarna och jag anländer 15 minuter efter Nicklas och 15 minuter innan Anne p.g.a. olika takt i branta nerförbackarna.
Jag och Nicklas går och badar direkt efter vi slagit upp våra tält och det är första badet på resan där man faktiskt kan ligga kvar i vattnet. Stugvärden påstår att det är 21 grader i vattnet som senare bevisas med en termomenter efter mina och Nicklas protester till påståendet medan vi
sitter och soltorkar mot en husvägg.
Resten av dagen spenderas i Annes ”vardagsrum”, som hon kallar området kring sitt tält och vi äter och pratar några timmar. Jag konstaterar att jag druckit nästan 7 liter vatten i dag och ändå hade uttorkningshuvudvärk sista biten p.g.a. varmt och framförallt kvavt i luften.
Hälsar på en trebarnsfamilj som jag och Anders sett några gånger på vägen som gått från Nikkaloukta och verkar ha gått ungefär lika långt som oss varje dag, riktigt imponerande med tanke på att barnen i familjen är 7, 10 & 13. Fjällmorsan sitter och bakar bröd och underhåller barnen i stugköket medan fjällfarsan slår upp deras 5 persons tipi-tält utanför. Jag är djupt imponerade över föräldrarna och hur de orkar med ungarna samtidigt som de kringlar sig runt i svensk fjällterräng, riktigt anmärkningsvärd familj som vidare cementerar min reserverade syn på barn och föräldraskap när inte ens den här ’picture perfect’ familjen verkar tilltalande för mig.