[35km] Adolfsström – ?
Larmet skriker liv i mig vid 07.30 och jag undrar direkt varför jag ens ställt ett larm så jag snoozar och somnar om till 8. Jag går hoppfullt mot butiken/cafét/souvernirshoppen/allt-i-allo-butiken på jakt efter en riktig kopp kaffe men hon hade tyvärr inte öppnat än. Skitlarm.
Där leden fortsätter in i skogen tar också vägen slut vilket indikeras av en riktig vägskylt som läser ”Här slutar allmän väg”, så om det är någon som sökt efter vägens ände kan jag meddela att den ligger i Adolfsström, vilket man nästan kunnat gissa sig till om man besökt ”orten”. Stöter på en övre medelålders man i Bäverholmen som ligger 5-6km efter Adolfsström. Ölmagen spänner ut trycket på hans T-shirt som läser ”I would flex but I like this shirt” med en bild på hulken som håller upp texten. Han berättar om hur han brukade gå till Jäckvik varje dag när han jobbade där. Han sa det inte rakt ut men jag är rätt säker på att det var motvind och uppförsbacke åt båda håll.
Efter några timmar i skog är jag uppe på kalfjäll igen med riktigt behagligt väder. Så pass behagligt att jag somnar till en stund väldigt lutad (läs: liggandes) mot en sten i solen på första rasten. Jag är nu och går i ett av Sveriges största fågelskyddsområde och jag möter flera pensionärer som är påväg ner efter att ha luftat sina Dakharibyxor och äventyrshattar som jag misstänker bara får se dagsljus i de riktigt fina fågelområdena.
Vid 14 passerar jag en liten nödstuga där jag stannar och tar lunch medan jag glassar i solen mot en husvägg. Humöret är på topp då lösningen med dubbla sulor funkar riktigt bra och fötterna mår mycket bättre. Jag önskar bara att jag kommit på vad som var fel några dagar tidigare, innan jag misshandlat fötterna så pass att de alltid gör lite små-ont.
Efter lunch så fortsätter jag i rasande (dumt & onödigt) högt tempo och jag snittar säkert 6 km/h i 1,5 timme innan jag kommer på mig själv genom att knä och fötter nu gör riktigt ont igen. Har man inte problem så skapar man sig, som man säger.
Jag passerar också ett helt skyddat område till förmån för fjällgäss som häckar och man får inte slå upp tält eller avvika från leden. Man får egentligen inte vistas i området alls men länsstyrelsen valde att göra ett undantag för vandrare som går Kungsleden. Känner spontant att om evolutionen varit så orättvis mot en att man tappar alla fjädrar efter man häckat och därmed blir en sittande gås för rovdjur så kanske man inte förtjänar att fortplanta sig, men som tur är så är jag ganska långt ifrån ett ansvarstagande i sådana frågor.
Jag slår upp tältet några timmar senare på en platå vid en stor bäck och lagar mat medan jag reflekterar över att detta är första natten helt ensam i naturen. Ingen annan på säkert 1-2 mil i alla riktningar och det känns lite konstigt. Jag brottas med obehagskänslor under kvällen och har svårt att sova. Det är första gången på hela resan som jag verkligen längtat hem och lite oväntat känner jag nu att jag ser fram emot att komma fram till Ammarnäs för att se och prata med folk igen.
Kartan säger att jag har ungefär 35km till Ammarnäs medan ”vägskyltarna” på leden säger 20km och jag hoppas verkligen att det bara är 20km. Ganska sjukt att 20km har blivit en enkel dag nu.
