[25km] Alesjaure – Tjäktja – Selka
I gryningen (08:00) är det dags att gå upp för att undvika skitvädret som utlovats under dagen och vi ger oss av efter några knäckemackor bara för att försöka hinna fram till Tjäktja innan ovädret. En ambitiös plan med tanke på att det är mer regel än undantag att det är skitväder i Tjäktja.
Med regn och rusk som motivation går vi i hög takt mot Tjäktja, men ovädret syns inte till och vi går i växlande molnighet nästan hela vägen. Mellan Alesjaure och Tjäktja behöver man passera ett par lite bredare vattendrag som inte är spångade. När vi kommer fram till det första ser vi ett par som sitter på andra sidan och snörar på sig kängorna igen efter att ha gått över barfota. Sånt sysslar inte vi med och fullständigt förnedrar den lilla å som klyver leden och mottar imponerade nickar från killen som sitter och torkar fötterna. ”De där är ruttade” tänkte han nog.
Vi stannar i Tjäktjas nybyggda stuga för passerande som fortfarande luktar träolja och innehåller en del byggmaterial för att äta lunch. Vi har inte bestämt oss för om vi ska stanna här över natten eller om vi ska gå vidare än, då vi båda känner oss bra i kroppen men är lite ängsliga eftersom samma känsla fanns förra året, och då gick det ju inget vidare.
Tjäktjastugan, i riktning mot Alesjaure.
Otroligt nog så är det varken storm eller regnoväder när vi anländer i Tjäktja, nåt som dominerar lunchsamtalet tillsammans med vilket skitställe vi tycker Tjäktja är baserat på tidigare års erfarenheter från denna guds runkbulle till stuga. De andra i lunchstugan tyckte nog att vi överdrev rejält, men under de två timmar vi satt där vände vädret mot det sämre och vart eftersom det drällde in dyngsura vandrare i den lilla stugan började det nog ringa sant hos de flesta där.
Vädret verkade inte bli bättre och vi ger oss av i ösregn och hård vind, nåt som vi väntat oss hela dagen med tanke på vart vi skulle passera. Här upptäcktes också brister i Haglöfs kvalitetskontroll då jag och Anders har exakt likadana regnjackor och när vi kommer fram till den lilla raststugan efter en timme som ligger på ledens högsta punkt (1150 m.ö.h.) så är Anders torr och jag är väldigt inte torr.
Ett par timmar tidigare var vi där nere.
Påväg ner för Tjäktjapassets branta och nu rejält sliriga backar ramlar Anders sönder en av sina vandringsstavar, inte bra med tanke på att hans knän var huvudsakliga anledningen till att vi fick bryta förra året. Som tur är har han sin caddy (jag) med sig och som den extremt sympatiska vän jag är ger jag honom en av mina stavar, mest eftersom jag knappt använder dem.
Några kilometer innan Selka kom vi ikapp ”gamla skolans vandringsförbund” a.k.a. ”på naturkompaniet och har 20 lök som bränner hål i fickan” a.k.a. ”gubbgänget” som ser
riktigt trötta ut efter den erkänt tunga etappen. De frågar hur långt det är kvar och jag drar till med ”det är ett par kilometer bara” utan att tänka mycket på det. Känner mig lite elak när det visade sig att det var närmare 5km kvar.
Vid 19 går vi över den lilla bron in i Selka och vi kastar upp tältet och kastar sedan oss själva in i bastun efter en lång dag. Lite orutinerat väntar vi inte på den senare mixbastun där det verkade frodas av oblyga jämnåriga flickfolk. Istället får vi äran att se en demigud i herrbastun; en tonårig dansk med kropp som en sån där marmorstaty från grekland, hår som en nordisk gud och drule som en TV1000 stjärna. Han blir snabbt en idol hos oss båda och vi konstaterar omedelbart att han säkert är smart som Einstein och ödmjuk som Ghandi också (utan att prata med honom såklart) och att han definitivt är ett hot mot oss båda.
Efter ett varmt mål frystorkat, 30 minuter fotvård och 25km i kroppen är det inga som helst bekymmer att somna i alla fall.
Selkastugan