[~18km] Selka – Singi – ?
Dagens färdriktning mot Singi
Selkastugan
Efter en morgon och förmiddag i lågt tempo i Selka börjar vi gå mot Singi vid 12 ungefär och går i lugn takt för att låta kroppen vila upp sig efter gårdagens långpass. Selkadalen bjuder som vanligt på trevligt väder och vi rastar ofta och länge. Ballen (ballerina) och Dicken (digestiven) halas fram vid varje stopp och avnjuts i solen.
Bakåt mot Selka, Tjäktjapasset syns längst bort i bild
Framåt mot Singi
Väl framme i Singi så har vi bestämt att vi ska stanna här över natten och börjar varva ner och kelar rätt länge med stugvärdens hund; Simba, som är någon sorts New Foundland och är den största hunden jag någonsin sett. Han väger garanterat mer än Anders och de har huvudena i samma höjd när de sitter ner. Riktig nallebjörn dock och verkar inte vilja en fluga förnär.
Singistugorna längst till vänster i bild, flankat av en sameby till höger
Efter lunch ligger vi på golvet och stretchar i det tomma stugköket när en orimligt spänstig 50-plus-årig terränglöpare kliver in genom dörren och ser väl direkt att vi behöver handledning varpå han frågar om vi vill ha lite stretchövningar, vilket vi självklart vill. Herren (iförd ett riktigt förtroendeingivande helskägg med skruvmustasch) berättar då att han är gammal yogainstruktör och håller i ett 20-25 minuters yoga pass med två st. fyrtumsreglar vid namn Anders & Robin på köksgolvet.
Bakåt mot Selka
Han har sprungit från Alesjaure i dag och ska vidare mot Hemavan när han käkat. När vi frågar hur lång tid han räknar med att det kommer ta så säger han ”Tja, räknar väl med en så där 5-6-7-8-9-10 dagar till, nåt sånt”.
Bortanför Singi fotat mot Singi, stugorna syns till höger om man tittar RIKTIGT noga
Återupplivade efter yogapasset bestämmer vi oss för att gå vidare en bit mot Kaitum för att korta ner morgondagens etapp lite. När vi gått i 30 minuter blir vi omsprungna av yogainstruktören samtidigt som Anders går och sjunger på ”Eye of the tiger”, nåt som verkade uppskattas innan han snabbt försvann bakom horisonten.
När vi gissar att vi gått ungefär halvvägs till Kaitum och känner oss trötta så bestämmer vi oss att det får räcka och stannar i en otroligt vacker dal med vyer åt alla håll och slår upp tält. Det är hårdare jargong i sällskapet än vanligt och det märks att det varit en lång dag. Efter middag så går det över snabbt dock och det ljuder musik från tältet en stund på kvällen medan dagböckerna fylls i.
Känns definitivt att kroppen inte är van. Fötter och ländryggen är trötta efter två ganska långa dagar i rad men det är sånt som går över direkt man börjar gå igen och tänker på annat.
