[24km] Jäckvik – Adolfsström
Tar en lugn frukost tillsammans med ett danskt par som jag kommit ikapp (de gick tillsammans med Anne tidigare också innan de gick ifrån henne) som också är påväg mot Hemavan. Jag bestämmer mig för att försöka banta ner min ryggsäck och säger därmed farväl till den andra överraskningsölen, ett par långkalsonger, 3st frystorkade mål mat, tepåsar och varma koppen som jag glömt bort att jag hade med och därmed inte behöver.
Överlag inte en särskilt spännande dag genom inte särskilt spännande terräng utan hela dagen spenderas djupt i en barrskog och jag är framme efter ungefär 5 timmar. Jag hade planerat att gå längre i dag men jag har nu riktigt ont under fötterna och grubblar lite över hur det kommer sig och ger vika för smärtan och köper en till stugnatt vilket visade sig vara en egen liten stuga. Stugorna är numrerade med utskrivna nummer och jag bor i ”Tvåan”, vilket jag självklart skrattade åt alldeles för länge.
När jag tar av mig kängorna och tar ur sulorna för att torka så inser jag att innersulorna är helt komprimerade och ger alltså inget som helst ”flex” längre, mysteriet om de orimligt ömma fötterna är därmed löst. Jag tar sulorna från mina badskor och lägger i och provar att gå runt lite med dubbla sulor och känner direkt att jag troligtvis räddat min vandring, med ett par tygskor från Kina som kostade 100kr. Detta motiverar mig tillräckligt för att komma på en riktigt ambitiös plan; att gå Ammarnäs – Hemavan (80km) på 24 timmar och bestämmer för mig själv att om jag hittar nya sulor och en pannlampa i Ammarnäs så ska jag försöka.
Sedan tar jag ett besök på den lilla butiken/cafét/souvernirshoppen/allt-i-allo-butiken som ligger i närheten av min stuga och det är grejer upp till taknocken (bokstavligen), där varorna till försäljning varierar kraftigt i användningsområde. En lista på vad som fanns till salu inom samma två meter hylla är; rökt renhjärta, leksaksbilar, halsband i tenn, miniatyrvägskyltar, godis, burkar, posters och klubbor (såna där stora man kan köpa på marknader) och det är kanske 10% av hyllutrymmet i lokalen.
Jag köper en kaffe, en flaska Loranga och en kanelbulle och sätter mig i det lilla lusthuset som står på gården och njuter. Jag betalar med Swish trots att jag har Tre och därmed ingen täckning då den lilla tanten som äger butiken/cafét/souvernirshoppen/allt-i-allo-butiken daskar upp en iPhone 8 plus och slår igång en hotspot åt mig snabbare än jag hade kunnat göra på min telefon. Riktigt impad av den 70-nånting åriga kvinnan som säger sig älska teknik och sedan kör en snabb rundvandring i butiken/cafét/souvernirshoppen/allt-i-allo-butiken och förklarar tanken bakom produkterna då jag frågar hur man underhåller och köper in varor när man inte har en målgrupp eller genomgående tema med butiken utan istället valt att sälja ALLT.